TAGES | En Vision av Göran Du Rées
All information om filmen EN VISION.
Presentation av Göran Du Rées
Vem är mannen bakom filmen Läs mer
Tidningsartiklar Se inläggen
Trailer EN VISION Klicka här
En Vision
– gaggsens och experimentens tid – nonsens som inte bara vara nonsens
För några månader sedan ringde oförtröttlige Henrik Hagberg. Han hade fått reda på
att jag 1967 gjort en film med Tages, en film han trodde skulle passa för Tages Hemsida.
Det var 53 år sedan och jag blev smärtsamt medveten om att minnet är ett opålitligt
instrument när jag nu ska försöka berätta om mitt möte med Tages och hur vi gjorde filmen
”En Vision”. Jag letar efter original och negativ till den 17 minuter långa filmen, presstexter,
bilder och egna anteckningar. Men det mesta har bleknat bort eller försvunnit i alla
flyttningar och förändringar av mitt liv.
”Nådens år 2020” ringer jag Göran Lagerberg, vi möts på Skrapan på söder i Stockholm.
Vi håller avstånd, dricker kaffe, kanelbulle, ost och skinksmörgås. När vi börjar tala om Tagestiden
blir det mest om vårt eget första möte när vi var 15-16 år. Det var på den hemlig
klubben, ”Tott Hot Club”, i ett gammalt garage i norra Guldheden i Göteborg. Där samlades
vi – unga tjejer och killar, tjuvrökte och drömde om äventyren bortom bergen. I mitt minne
ser jag Göran komma in där en kväll, han var känd, han bodde i området.
Det var ett fint möte och lätt att komma ihåg, vi heter Göran båda två.
Under 80-talet kom vi sedan att arbeta ihop.
Göran gjorde musik till flera av mina långfilmer och kortfilmer.
När vi några timmar senare tar sällskap genom de regnblöta gatorna på Södermalm hör jag
inom mig Plura Jonssons och Eldkvarns vemodiga nyårsballad ”Det regn som faller”. Så lång
tid, så mycket som har hänt, hur kan det plötsligt kännas så nära fast det var så länge sen?
Det var mitten av 60-talet, DET VAR VI, VÄRLDEN, VILDA DRÖMMAR, ROCKMUSIKEN OCH
DEN NYA FILMEN. För mig kom först Bilden, sedan Filmen och sen Musiken. Eller, kanske, var
det tvärt om? Mina universitet kom att bli biografen där jag blev golvad av Bo Widerbergs
debutfilm ”Barnvagnen”, ”Kvarteret Korpen”, ”Kärlek 65”. Det var filmer som talade till mig,
jag kände igen mig, stämningar, miljöer och sättet att berätta.
Oftast när jag sett första kvällsföreställningen och inte kunde släppa filmen gick jag direkt till
kassan och köpte en ny biljett.
Som 16-årig grabb i Göteborg fanns då inga möjligheter att göra film, men
ungdomsgårdarna runt om var fulla med nystartade rockband som repeterade och gjorde
musik. Elbasen, elgitarren, de första syntarna, mikrofoner, häftiga trumset, förstärkare och
högtalare var instrumenten och vardag för dem, men jag var ensam och vilsen. Ödet ledde
mig en kväll till ”Victor Foto” på Kungsportsplatsen. I det upplysta skyltfönstret såg jag min
första 16 mm filmkamera!
Nästa dag stegade jag in i fotobutiken, frågade om arbete och några timmar senare var jag
anställd och kunde stega ut med filmkameran i famnen. Det blev två prisbelönta kortfilmer
innan jag mötte Göran igen och de andra Tagarna. De hade slagit i genom på den stora
musikscenen och just släppt sin senaste skiva, Contrast. Deras musik var fantasifull,
experimenterande och arrangemangen tuffa. Ett av våra första möten resulterade i att jag
fixade en Volkwagenbuss, och blev chaufför för en kort miniturné någonstans i Västergötland.
När jag nu får tillsänt mig en digital kopia av filmen minns jag Tagarnas fräcka ljusshow och
hur den blev inspiration till filmens form med ljud- och färgexperiment. Snabbt skrev vi ihop
ett enkelt synopsis med stort utrymme för improvisationer. Vi spelade in filmen några dagar
på försommaren 1967. Musiken blev associativt fogat samman med den enkla storyn.
Det var självklart att börja filmen med Fuzzy Patters med ett härligt skratt av Grynet Mollvig.
Det vittnade om kreativa producenter och musiker. Tack Henrik Hagberg, som delgett mig
detta dokument!
Ljudexperimentet med skratt, stråkar och dokumentärljud blev inledningen på filmen med
negativa och positiva bilder – svartvita och färgade – upp och nedvända bilder där jag ristade
tecken direkt på filmnegativet. Naturligtvis blev filmens första bild med Lasse Svensson,
Tages nya trummis. Den poetiska Every Raindrops Means a Lot gav stämning, associationer till
oändliga bilresor,turnéliv och vad som kan hända när de fick punktering. Det fanns ingen avsikt
med låten Prisoner 763 – men det fungerade rytmiskt med ”fångarnas flykt” ut i en värld med
förhinder. Why Do You hide it, romantisk stämning med Danne och ”kärleken” tillsammans
med några takter av Hep Stars´ Wedding blev ett eget intermezzo och dröm. Sedan kommer
ett utflippat avsnitt med Tommy och Anders på en flotte i smoking och dykardräkt – likt
James Bond – fast tvärt om. Fussy Patters inspirerade mig att använda ljudeffekter på ett
annat sätt än tidigare, mer drömskt och overkligt. Jag hittade ”Parole”, en skiva
medexperimenterande effektljud, röster och klanger. När jag söker på nätet finns inte
plattan. Istället hittar jag dess betydelse; Parole är den tidiga frigivningen av en fånge som
går med på att följa vissa villkor, med ursprung i det franska ordet parole (”tal, talade ord”
men också ”löfte”). Termen förknippades under medeltiden med frisläppandet av fångar som
gav sitt ord. Det kan inte bli en bättre symbol för frisläppta musikanter! Slutligen I`m going
out, (the same way I come in) med häst och vagn, blev ett självklart slut på deras vidare öden.
Det blev ett stort jobb att redigera och sätta ihop allt filmmaterial.
För en digitalnörd och professionell filmarbetare idag hade det inte varit något svårigheter.
Men när jag besteg filmscenen var det utifrån min verklighet. För att kunna klippa och klistra ihop bilderna hade
jag en enkel viewer/moviescop där jag vevade fram bild för bild. Många timmar lyssnade jag
på låtarna, timade dem, takt för takt, sekund för sekund, räknade ut hur bilderna rytmiskt
skulle fungera till musiken. 1 sekunds musik var 24 bilder, 2 sekunder blev 48 bilder… Den
slutliga filmen 17 minuter blev 24.480 enskilda bilder som till slut blev lite magi av färg,
rörelse och musik.
Håll till god, använd bra hörlurar!
Göran Du Rées
© | www.Tages.nu