TAGES

Facebook nyhetsflöde 
Alla nya uppdateringar ett klick bort 

Hej!  Välkommen till TAGES nya webbsida 2020

Kommentarer från vänner och medarbetare från det att Tages blev ”TAGES” med hela Sverige. Genombrottet kom i samband med Västkustens Beatles den 17 Augusti 1964, som blev  det riktiga startskottet på en fantastisk karriär sällan skådad.
Tages | Sveriges bästa Popband alla tider!
Välkomna! Henrik Hagberg

Hans Sidén

Minns när jag 1966 var på restaurang Valand i Göteborg med Tages när det här med långt hår störde alla lite äldre män. En kostymnisse, typ bilhandlare skulle göra sej rolig när en orkester började spela och gick fram och låtsades bjuda upp Göran Lagerberg, men när Göran reste sej med öppna armar, försvann ”bilhandlaren” snabbt och förskräckt. Hans Sidén alltid med en stor kärlek till TAGES och Göteborgs popen. Hans hade många järn i elden , här en del av detta, reporter, fotograf, författare, låtskrivare, ja listan kan bli lång. 

Lars Fryklund

Ett starkt minne med Tages var då Freddie Skantze och jag reste till Stockholm för att diskutera med legenden Simon Brehm, grammofonbolagsdirektör, promotor, basist men kanske mest känd som Barbro Svenssons, Lill-Babs manager och ”fosterpappa”. Tages hade fått ett erbjudande att vara förband till Rolling Stones i Mässhallarna i Göteborg. Vilken ära! Väl framme i Stockholm fick vi vänta länge utanför Simons kontor innan vi fick komma in och bjöds på kaffe och kaka. Simon Brehm var på gott humör och berättade bland annat att han hade fått ett litet problem med Barbro som träffat en ny man, en tvåmeters trubadur, helt okänd för Simon, det enda han visste var att han hette Berghagen, Barbro var tok kär.
Så var det med det, Lasse Berghagen dök upp för oss i detta sammanhang.
Väl med kontrakt om spelningen i Mässan så började förberedelserna för spelningen med Stones. När dagen var kommen för framträdandet åkte vi med pick och pack till stora arenan i Göteborg och placerades i en lokal, mer som en lagerlokal än en artistloge. Det var framdukat lite dricka om jag minns rätt. Vi hade ingen aning om var Rolling Stones höll till tills dörrarna slogs upp och in steg grabbarna i Stones. Vi Tages skulle dela logen med Rolling Stones!!!!
Jag minns särskilt Mick Jaggers första replik när han steg in i logen och såg grabbarna i Tages:”Ooh, another of those longhaired groups”. Vi fick en trevlig stund tillsammans.
Jag själv fick deras autografer och spelningen gick riktigt bra inför en fullsatt konsertlokal.

Det har nu gått över ett halvt sekel sedan denna händelse. ©
Lars Fryklund Tages första manager.
Tusen tack för dessa minnen som du delar med oss.

Börge Karlsson

Tages UK “team” 1968
Vi hade stor hjälp av Mike Hursts business manager/manager (har glömt namnet). Vår personliga artist agent Dick Katz, var anställd av en av de två största Music och Artist Impressarios Harold Davidson i England (den andra var Arthur Howse) båda med huvudkontor i London. Pianist Dick Katz was born in Germany in 1916 and moved to Holland in 1933. He came to England in the early 1940s and joined Carlo Krahmer in 1942 and also Harry Parry’s Sextet. Katz was regarded as an adaptable musician and work followed with the Vic Lewis / Jack Parnell Jazzmen. He also led his own trio in 1946. Dick Katz spelade på Liseberg i Göteborg, han nämnde till mig vilket år, men det har jag glömt – Sorry! He quit full time music to work in a theatrical agency (Harold Davidson) eventually managing various artistes, although he still played gigs in the 1960s and even appeared in the 1959 Melody Maker readers popularity poll. Halcyon Days was released officially in UK by MGM 11th October 1968 and on Verve Records in USA, December 1968. At the same time the record was released in UK (first batch 2.500 copies) 2-3 of the largest and most important record shops in London was targeted by us – big poster picture of Tages and banners of their new record release. One of the shops I still remember was Music Land on Berwick Street in Soho. 
The New Musical Express, Melody Maker, hade dels foto på skivomslaget samt denna recension: 
TAGES: Halycon Days (MGM) Surprisingly progressive approach by the Swedish group. Well-constucted song, peppy beat, appeling counter-harmonies. Nice! ©
Börje Karlsson Tages Manager och så mycket mer.

Håkan Sterner 

Jag hade ett stort intresse av Tages. Var med på Kingside när Tages först kom till Stockholm. Jag var själv i popbranschen. Kunde engagera dem bland annat till Galejan på Skansen 1967. Jag tog hand och Tages fanklubb där vi nådde 5000 medlemmar och jag startade tidningen Tages och gjorde fanklubbsträffar. Vi umgicks privat och jag fick även engagera Tommy Blom till Hotel 33 på Mallorca. 1969 producerade jag en stor folkpark show där bland annat Tommy fanns med. Oj vad mycket kul vi haft tillsammans. Hälsar Håkan | Musiker, programledare, och eventskapare.

Rolf Hedda Hedin | Mitt liv med Tages

Här kommer några minnen från Tages tiden så som jag kommer ihåg dem. Minnena kan vara fel, det är trots allt 50 år sedan.
Hur jag gjorde entré i pop branschen.
Under 1964 blev jag konstigt nog manager/chaffis till Shakers från Göteborg. Jag som inte hade en aning om vad pop branschen var. Utnämnd till sex mästare på Teknikum i Göteborg fick jag ansvaret för att skaffa damer till julfesten 64. Bodde mer eller mindre på sjuksköterskehemmet i avsikt att förgylla julfesten för det mansdominerade eleverna på Teknikum.
Festligheterna hölls på Restaurang Valand. Hade också ansvaret för själva festen.
Fick höra om ett gäng grabbar, där många arbetade på Arendals varvet, dom skulle liknas vid Rolling Stones. Iförd smoking välkomnade jag dessa mycket långhåriga grabbar till Valand. Dom gjorde ett kanonjobb och stämningen var på topp hela kvällen. Gjorde sorti vid 03.00 och hem till min etta på Fribergsgatan i Johanneberg. Klockan 10 på morgonen ringer det på dörren. Vem i bara den ringer så tidigt på min dörr? Utanför står hela Shakers och påstår att jag skulle bli deras manager. Det hade jag lovat sent på kvällen innan. Enligt dem hade jag sagt att mina kontakter med nöjesjournalister, TV/Radio och skivbolag var mycket bra. En sån lögn, kände inte någon. Eftersom skolan var tråkig tänkte jag, va fan, det löser sig så jag tackade ja och sa nu kör vi.

Hur jag träffade Tages!

1965 var vi Stockholm och bodde på Frälsningsarméns härbre på Vasagatan, ett billigt och enkelt ställe. Man skall komma ihåg att det på tiden rådde fullständigt krig mellan Tages och Shakers, från samma stad. Ryktet nådde oss att Tages skull spela på Nalen så vi tog oss dit så anonymt som möjligt. Efter Tages spelat råkade jag träffa Lasse Fryklund, Tages manager på den tiden, och vi kom på idén att sammanföra alla grabbarna på Hotell Foresta på Lidingö. Tagarnas fina hotell. Stämningen var ganska spänd till att börja med. Efter en del förtäring av alkoholhaltiga drycker lättade det. Alla var överens om att instrument saknades och Tagarna erbjöd sig att hämta en uppsättning dito från deras turnésläp. Vilket jam det blev, volymen blev bara högre och högre. Flera gånger var hotel personal uppe vid rummet och klagade. Fyra på morgonen knackade det på dörren och utanför stod Siv Malmqvist med tårarna rinnande på kinderna. ”Sluta snälla Ni jag kan inte sova, jag som skall upp tidigt imorgon för grammofoninspelning”. Snälla och väluppfostrade som grabbarna var la dom av. Det var mitt första möte med Tages.  Vid något tillfälle fick jag frågan av Lars Fryklund om jag ville ta på mig ansvaret som Tages turnéledare. Sagt och gjort sommarturnén 65 blev mitt elddop. Tages vann ju tidigare tävlingen västkustens Beatles på Liseberg. Innan tävlingen hade en affärsman från Stockholm köpt hela sommaren för 50,000 kr i gage. Han betalade dessutom rese-ersättning och traktamente. Vi flängde som dårar över hela Sverige. Ystad-Haparanda-Stockholm-Gävle-Malmö-Göteborg och så vidare.  Den sommaren körde vi över 7 000 mil.
En mycket lärorik sommar.
©

Bästa Tages Fans

Bästa fansen

Motala tjejerna var outstanding, tätt följda av Linköping och Gävle. Alla hade bra kontakter med kontoret och hittade alltid på jippon när Tagarna spelade i respektive stad. Många stora fester var dom bjudna till.

Sämsta minnet

Vid en spelning i Vadstenas folkpark var det överfullt med förväntas fulla fans. Stämningen innan ridåns öppnande var otrolig, vilka vibbar det sände till grabbarna. Då kom Tommy på att jag skulle ställa mig framför ridån och elda på publiken ännu mer. Sagt och gjort. Började med det vanliga, ge mig ett T, ge mig ett A och så vidare. Vad blir det? Tages, Tages, Tages. Vilken stämning det var och då fick jag hjärnsläpp och sa kan Ni vinka. När ridån gick upp var det knäpptyst i salongen. 4–5 tusen fanns stod och vinkade. RIDÅ för min del.

Tages | Poliseskorter

Tagarna hade |många gånger hjälp av polisen att komma fram till spelningarna och många gånger från. Dom 2 händelserna jag minns väl är spelningarna i Ronneby och Jönköping. Den i Ronneby utspelade sig under den hektiska sommaren 65. Redan fyra mil innan Ronneby stoppade polisen oss. Dom informerade oss om totalt trafikkaos i Ronneby och frågade oss om dom i utbyte mot autograferna kunde ge oss eskort till spelplatsen. Grabbarna skrev för glatta livet och sen bar det av med två mc poliser framför och en polisbil bakom. Alla med sirener och blåljus på. Tagarna var som små barn på utflykt. Roligt hade dom och vi kom fram i god tid.
Det andra minnet är från Jönköping också 65. Vi orsakade ett totalt kaos i centrala Jönköping efter en spelning. Någon av grabbarna sa under spelningen att dom bodde på Hotell Portalen mitt i stan. Det skulle han inte sagt. 30 minuter efter spelningen var slut så var det flera tusen fans i, utanför och runt hotellet. Tagarna skull naturligtvis provocera fansen genom att öppna fönster och visa sig. Vilket oväsen det blev, tom när jag visade mig skreks det. Efter en stund ringde telefonen. Det var polismästaren i Jönköping som önskade ett möte med mig i receptionen. Han meddelade att om vi inte slutade att provocera fansen så skulle vi få lämna hotellet och Jönköping med poliseskort. Kul tyckte Tagarna och blev som glada barn på julafton och visade sig ännu mer i fönstren. Polismästaren kom upp till rummen och ombad oss att packa. Sedan ner till garaget och turnébilen med polisbilar med blåljus framför och bakom oss lämnade vi Jönköping. Eskorten varade till stadsgränsen. 

Tages avresa till England 16 Juni 1966 Fabians spelar när Tages åkte till England den 16 Juni 1966

Den misslyckade Englands satsningen

Många har anklagat mig för den största svenska PR-kuppen i popvärlden på den tiden. Tages hade bildat Segat Artist Center med mig som Vd. Dom drömde om en karriär i England. Det var svårt att få arbetstillstånd då, konstigt med tanke på hur många engelska band som härjade i Sverige. På den tiden var artistförmedling förbehållen arbetsförmedlingen, musikerförbundet och folkparkerna. Inga andra fick förmedla artister. Eckert Lundin, den kända dirigenten på China teatern, lyckades få förmedlings licens med sitt Idrottens Artist Byrå. Jag hade träffat på Eckert i ett tidigare skede. Han berättade om sina fina kontakter i England. Grabbarna och jag tände på idén. Dessutom bodde Eckerts son i London. Jo han skulle ordna en 10 dagars turné md hjälp av sina kontakter. Någon månad senare gav han klartecken och datum bestämdes. Nu blev det bråda dagar, biljetter till Svenska Lloyds färja Suecia bokades för oss alla, inklusive turné bil och släp. Nya scenkläder designades och syddes upp.
Jag har ett starkt minne av när Tagarna stod upp på restaurang Henriksbergs tak i nya kläder och med svenska och engelska flaggorna i händer och över axlarna.

Dagen för avresa närmade sig. Flera orkestrar spelade på kajen en av dom var Fabians, mängder med fans kom ner och önskade oss lycka till. Turnébuss och släp lastades ombord. Med på resan var också ett fåtal nöjesreportrar. Det sista jag gjorde innan avresan var att kolla med Eckert att arbetstillstånd fanns. Han lovade mig att Peter Lundin skull möta oss i Tillbury med tillstånden. Färjan tog 2,5 dagar. Grabbarna var på strålande humör, spelade shuffleboard på däck och njöt av resan. På morgonen den tredje dagen var vi så framme i Tillbury där vissa passagerare skulle lämna Suecia, bland annat vi. Resten ombord var på en 3 dagars kryssning i London och färjan skulle gå vidare upp i Thamsen. Jag lämnade färjan först av alla för att hämta arbeta tillstånden för immigrations tjänstemännen. Ni skulle sett min min när Peter Lundin säger att dom dokumenten hade vi. Nu blev det riktigt kritiskt. Tillbaka ombord informerade jag grabbarna som blev bestörta. Nu var goda råd dyra. Både Peter och jag försökte få myndigheterna att släppa iland Tagarna. Det blev blankt nej till det. Det bestämdes att dom fick bli kvar på färjan upp i Thamsen. Jag fick gå iland och försöka fundera ut hur jag skulle lösa det.

Plötsligt dyker Olof Palme upp! 

Nu vaknade media, fler journalister dök upp från tidningar, radio och Tv. Läget ombord och för Tagarna var med i radion vid varje nyhetssändning. Även kvällsnyheter i tv tog upp läget. Nu blev turnén en svensk regeringsfråga. Olof Palme som jag tror var utbildningsminister skull flyga över till England för samtal med premiärminister Harold Wilson. Andra dagen fick grabbarna lämna båten med stämpel i passet som sa, att dom fick inte uppträda, spela eller medverka i tv, på scen,paid or unpaid. Nu var nyhets flödet enormt. Var enda svensk visste om Tagarnas situation. Göran Lagerberg hade en syssling i London som var känd och ägde ett Casino, A Pair of Shoes i Mayfair. Först till ett hotell och sedan till sysslingen Eric Steiner. Göran och jag fick tillåtelse att komma in och vi hänvisade till hissen. På fjärde våningen hade Eric sin Lägenhet. Iklädd sidenmorgonrock mötte han oss sittande in sin stora säng. Han hade redan hört en del om läget och jag redogjorde för resten. Han skull hjälpa oss med alla sina känningar.
Alla Tagarna blev inbjudna till Casinot på kvällen. Vi alla utrustades med jetonger med olika värden. Efter spel var det nog bara en som växlade in dom till kontanter andra hade gått back. Den andra kvällen blev vi inbjudna till Club Markis, tror jag den hette eller något liknande. Vi fick en egen stor alkov att sitta i. Stämning var trots allt misslyckande ganska god bland grabbarna. Ett antal svenska journalister var också med. Plötsligt dyker Olof Palme upp, han berättar om sitt möte med Harold Wilson, och hans besked var negativt, det blir ingen turné. Efter detta möte blev Olof Tages fan. Han dök senare upp vid några spelningar.

Värsta bil incidenten

Sommaren 1965 var vi på väg till en spelning i Lysekil. Solen sken och det var fantastiskt väder. Snustorra vägar och god stämning i bilen. Bak på bilen hänger ett gammalt släp fullastat med alla instrument och högtalare system. Släpet utan bromsar och stötdämpare. Plötsligt, på en raksträcka exploderar vänster däck på släpet. Dessvärre höll jag en bra bit över 170, det var fri fart på den tiden. Släpet krängde rejält och bilen började härma släpet. Som tur var det ingen trafik just då. Hade inte bilen varit så tungt lastad med Tagarna och instrument så hade det slutat illa. Efter ett tag fick jag stopp på ekipaget och Tagarna tog sig ur bilen på darriga ben. Som tur var hade vi ett reservdäck till släpet och vi kunde fortsätta mot Lysekil. Det kunde ha varit slutet på deras och min karriär.

Den mycket inofficiella management gruppen i Stockholm.

Vi, ett antal managers för dom stora banden samlades i januari 1966 på ett möte. Anledningen var att vi skulle diskutera arrangörernas uppförande under sommarens turnéer. Dom flesta var jättemysiga, med kaffe, bullar och läsk i logerna om det fanns några. Dom skaffade fram bärare till utrustningen och vakter till turnébilen och släpet. Men och nu kommer det, det fanns riktiga rötägg, och otrevliga arrangörer också. Vid 10 minuters försening drog dom av på gaget, oavsett anledning. Grabbarna fick byta till scenkläder utomhus mm. Vi alla hade fått nog och efter genomgång av våra erfarenheter upprättades en svart lista. Inga mer spelningar fick bokas hos dom. En fortsättning på diskussionerna var hu vi skulle kunna kontrollera Tio i Topp, radions mest populära program. Eftersom inspelningsplatsen för veckans sändning var känd riggade vi programmet. Om tex Mascot senaste singel var med på listan så skickade deras manager upp dem till inspelningsplatsen. Ibland spelade banden utanför men det räckte oftast att vara närvarande och dela ut gratis skivor. Och plötsligt röstades dom in på listan. Detta gällde alla de stora banden. Efter ett tag ändrade Sveriges Radio sig och slutade publicera. Inspelningsplatsen. Vi med våra kontakter fixade det ändå. Programledaren Karl-Eivar blev rasande på oss. Första mötet hölls på restaurang V 5 i Stockholm. Kommer så väl ihåg att det fanns röda telefoner på alla bord. Det var en restaurang mer för hästägare och spelare än för popbandsmanagers. Varje lördag under några månader flög jag till Stockholm för dessa möten. Oetiskt men effektivt och roligt.
Fina möten med stora artister.
Genom åren och tack vare Tages gavs det mig tillfällen att träffa värds artister, här några namn som exempel: Sammy Davis, The Beatles, Rolling Stones, The Who, Hollies, Tom Jones, Ike and Tina Turner, Alma Cogan, mm.

Min svenska favorit

Jokkmokks Jocke. En fullständig naturbegåvning som var det mest ödmjuka av alla artister jag mött. Han tillhörde förutom Lill Lindfors Eckert Lundins stall. Hade äran att träffa honom vid ett flertal tillfällen. Vid ett sådant satt han och väntade på Eckert i sin fulla mundering, och utanför i en gammal Amazon, satt hans vapendragare och väntade. Två immar ser jag fortfarande Jocke sittandes väntrummet. Eckert hade glömt av honom men inte en klagande kommentar.

Droger

Under mitten av 60 talet började droger och LSD dyka upp i popvärlden. Framförallt var det hasch som florerade. Här vill jag bestämt säga att ingen av grabbarna var i beroende av sådan stimulantia. Visst provade några hasch vid enstaka gånger men det var aldrig några problem. Men jag såg en otrevlig tendens i pop värden.

Scientology kyrkan

Under 1966–7 dök denna lära upp. Tommy var helt såld och Göran nyfiken. Vid något/ några tillfällen besökte dom, kanske främst Tommy kyrkans grundare och ledare Ron Hubbert på hans slott i England. För att på den tiden gå med i läran fodrades det att deltaga i möten för att bli så kallad clear. En process där man håller en stav/censor i varje hand. Sen ställs frågor och reagerar mätaren ansluten till stav/censor så tränger läran in i varför. Att bli clear hela vägen kostade 100 000 kr. En ansenlig summa!! Även i denna fråga började jag fråga mig ” vart var vi på väg ”?

Min sista resa med Tages

Tages blev kontaktade av Ving/Club 33 god tid före jul, både julen 66 och 67. Dom blev erbjudna en resa för sig och sina flickvänner. 1966 tackade jag personligen nej men grabbarna åkte till Kanarieöarna, men 67 tackade jag ja. Lill Babs och Tagarna skulle göra ett uppträdande i Las Palmas innan jul. Det bestämdes att vi skulle ha med våran ganska nya ljusshow. Det var en ordentlig last som skulle med! Även detta år var flickvännerna med. Nästan hela ledningen för Ving Club 33 var också på plats. Efter ankomst inspekterade jag den tilltänkta lokalen. Biljetter hade redan börjat säljas och jag upptäckte att lokalen var för liten, avsaknad av el uttag och för liten el kapacitet. På förfrågan från resebolagens ledning ändrade jag lokal till en mycket bättre och lämpligare lokal. En show som slog det mesta. Combo Barbro/Tages var en fantastisk upplevelse. Senare på kvällen vid ett möte med ledningen fick jag en förfrågan om jag kunde tänka mig att jobba för dem med Club 33 och profileringen. De hade uppfattningen att det var för mycket blommor i morsans hatt”

Mitt avsked från grabbarna

Eftersom utvecklingen i pop branschen och tömd på idéer / uppslag tackade jag på erbjudandet och lämnade Tages i januari 68. Börge Karlsson tog över
Vid en avskedsfest med grabbarna, Barbro, Laila Westerlund och hela pop branschen i Göteborg, fick jag två hönor i present av grabbarna, Barbro och den kända modefrisören Hasse Klippare.

Detta är en del minnen från den tiden, kanske har andra en annan uppfattning.
Albufeira, Portugal den 17 november 2019 © Tages.nu

Rolf Hedda Hedin

Roger Lindqvist

Det var ju i TV:n som jag först såg Tages. 1965 kom Tages till Piteå då var jag endast 8 år gammal. Men jag var avundsjuk på min kusin som var med den där kvällen på Perudden. Det fanns en bild dagen därpå i lokaltidningen där min kusin syntes digga Tages till 100%. Det kuriosa i sammanhanget är att pressfotografen som tog bilden är idag min äldsta sons svärfar.
Roger Lindqvist Pop-bloggare och Musiker. Rogers Blogg

Henrik Hagberg

God vän med Tagarna och granne i Änggården sedan 1961 med familjen Töpel. Idén föddes efter det att jag satt samman en webbsida med vårt eget ungdomsband  Fabians.se  
Vi hade nära kontakt med Tages från 1964 och framåt, inte minst då Björn Töpel var med i Fabians. Tages ställde alltid upp till 100 %, om och när vi behövde hjälp. Björn jobbade med Tages från 1967 och jag själv under en del av 1968 till mitten av 1969. Det finns så många underbara och roliga minnen, mer om detta vid ett annat tillfälle.
Allt detta kunde lika gärna ha försvunnit ur historian men jag bestämde mig för att försöka samla
så mycket material som möjligt, så att kommande generationer får ta del av Tages historia!

Välkomna
Henrik Hagberg
Ide, författare & administration

Övriga Samarbetspartner
Kamerareportage Bildbyrå i Göteborg AB
kamerareportage.se 

Svenskpophistoria med mängder av samlad Pophistoria
Svenskpophistoria.se/tages

   Spanska Kollegor 
   Información y opinión independiente sobre Cine, música rock y literatura. 

alohacriticon.com/Tages

Spansk musiksida